Ich fass mal kurz zusammen, zumindest das, was ich bei dem Tempo verstehen kann^^:
Bill sagt am Angang auf Englisch: wir wollen Hi zu unseren schwedischen Fans sagen, wir freuen uns auf die Show heute Abend. Wir danken Euch für Eure Unterstützung.
Dann sagt der schwedische Sprecher: Die deutsche Band Tokio Hotel wurde mit ihrem emo-Stil zu einem weltweiten Phänomen und hat riesige Fans hier in Schweden. Bevor sie im Globen spielten, haben wir mit Ihnen über den Eurovision Song Contest gesprochen (Hinweis: Lustig, der heißt in Schweden „Melodiefestival“^^)
Interview: Könnt Ihr Euch vorstellen, mitzumachen? Bill: Nein, ich glaube nicht. Tom: Nein. Aber das wäre toll für Deutschland Tom: ja, das wäre toll für Deutschland, weil wir gehört haben, dass Deutschland immer an letzter Stelle ist.
Jetzt wieder auf Schwedisch: aber was denken Tokio Hotel über die schwedischen Bewerbungs- Lieder für den Song Contest?
Timoteijs Beitrag: Tom: oh, Mädels – das ist schon mal das erste Positive… Worum geht es im Text? - Komm, bevor der Sommer zu Ende ist. Georg: na ja, wenn es ein Model-Wettbewerb wäre… Tom: ich mag die Mädels, aber die Musik ist….. Bill: es ist nicht unsere Musik, nein
Darin: Bill: ich mag es nicht wirklich. Es hört sich an wie viele andere Millionen Lieder auch. Es ist nichts Besonderes. Habt ihr noch eine Rockband oder so?
Kalle Moreas:
Gustav: das wäre mein Favorit. Ja, ja, ich mag das. Ihr werdet in 40 Jahren auch so klingen. Bill: nein. Ich glaube, sie haben gute Chancen für den Contest. Tom: sie sind anders und etwas Besonderes. Das ist gut. Aber ich glaube die Mädels haben auch gute Chancen, sie sehen gut aus. Und wenn sie in Englisch singen…. Georg: … und in Bikinis performen Bill: … ohne Kleider Tom: … vielleicht dann. Ihr habt gute Bands für den Wettbewerb.
Sex dygn i kö utanför Globen Publicerad: 4 mars 2010, 10.12. Senast ändrad: 4 mars 2010, 10.25
När rockbandet Tokio Hotel ikväll spelar i Stockholm har deras mest lojala fans köat utanför Globen i flera dygn. Men medan det skrivs spaltmeter om artister som Bruce Springsteen varje gång han är här, avfärdas gruppen på grund av att deras fanskara är unga tjejer.
De har fem kalla dagar bakom sig, de hundratalet Tokio Hotel-fans som köar utanför Globens entré. Trots att solen skiner över södra Stockholm orkar termometern bara upp till sex minusgrader, och fortfarande återstår många kylslagna timmar innan de får springa in till bandets första Sverigespelning någonsin. Men 15-åriga Angela Satarzada, som stått här sedan i lördags, säger att hon skulle kunna köa i en månad.
–När jag precis hade börjat gilla Tokio Hotel såg jag en tjej på en dvd som sade att hon hade köat i 27 timmar till en spelning. Gud, vad sjukt, tänkte jag. Hur orkar man köa så länge? Nu har vi snart stått här i sex dygn, och det känns bara självklart, säger hon.
Både Angela Satarzada och hennes kompis Arina Maximova har lyssnat på Tokio Hotel i flera år. De fastnade så mycket för bandets musik att de i höstas gjorde en pilgrimsfärd till Madame Tussauds vaxkabinett för att få se en docka på sångaren Bill Kaulitz.
–Vi bestämde oss då för att stå längst fram på konserten. Nu känns det nästan overkligt att vi kommer att få göra det, säger Arina Maximova.
Denna typ av engagemang är inte ovanligt hos Tokio Hotels publik. Sedan det tyska bandet slog igenom 2005 har de sålt miljontals skivor världen över, men ändå är det främst tack vare sina fans som gruppen har blivit ett fenomen. I nästan varje europeiskt land arbetar så kallade street teams för att sprida information och pr för bandet. Ansvarig för den svenska sektionen, som har ungefär 5000 medlemmar, är Madeleine Engberg från Hudiksvall. Förutom arbetet med fansen är hon mycket inriktad på att få medierna att uppmärksamma bandet.
–Jag har ofta försökt ta kontakt med media och göra dem uppmärksamma på att många fans vill läsa om bandet. Det handlar mycket om att pressa på och försöka förklara att det finns ett stort intresse. Jag vill ju att fler ska upptäcka dem, säger hon.
Lojaliteten hos Tokio Hotel-fansen har fått kritiker att utmåla dem som okritiska verktyg för skivbolagen. Verkligheten är mer komplex än så, säger filmarna Ina Holmqvist och Emelie Wallgren, som i den nya dokumentärfilmen Så nära skildrar Arina Maximova och Angela Satarzada och deras kärlek till Tokio Hotel.
–Det finns en uppfattning om att tjejer som är fans inte har någon egen vilja eller självständig smak. I själva verket är de här tjejerna extremt viljestarka och ambitiösa. På sätt och vis blir de ännu starkare genom att lyssna på Tokio Hotel, som nästan ingen i deras omgivning tycker om, säger Emelie Wallgren.
Hillevi Ganetz, docent i genusvetenskap vid Stockholms universitet som skrivit mycket om idoldyrkan, instämmer i den slutsatsen. Hon säger att även unga fans är bra på att ställa krav, men att unga tjejers musiksmak ändå inte tas på lika stort allvar som andras. Att många Tokio Hotel-fans kan vittna om påhopp och kritik från omgivningen är en annan följd av samma synsätt.
–De band som har en stor kvinnlig publik har allra lägst status. Det kan man se genom hela musikhistorien. Den här kategorin fans framställs som något slags skrikande hysterikor, medan till exempel manliga fotbollsfans ses som något kul deras hejande gemensamhetsskapande.
Ändå är just gemenskapen påtaglig bland de Tokio Hotel-fans som väntar på bandets konsert i Stockholm. När de sätter sig på en hamburgerrestaurang för att värma sig är de eniga om att det är kul att träffa så många andra med liknande erfarenheter.
–Det är som en liten familj här. Alla är här för en och samma sak, och ingen skulle snacka skit om Tokio Hotel. Man finner varandra, säger Arina Maximova .
–Känslan av att vara ett fan går inte att beskriva. Det är så skönt att ha ett band som man älskar. Jag vet inte hur livet skulle se ut om Tokio Hotel inte skulle finnas, säger Angela Satarzada.
Zusammenfassung bzw. seeehr frei übersetzt^^:
6 Tage anstehen vor dem Globen
Wenn die Rockband Tokio Hotel heute Abend im Globen spielt, haben ihre loyalen Fans oft schon Tagelang in der Schlange gestanden. Anders als sonst, wenn große Stars wie Bruce Springsteen kommen, sind die meisten von Ihnen jedoch junge Nädchen.
Sie haben 6 kalte Tage hinter sich, hunderte Fans. Obwohl die Sonne scheint über dem Globen hat es nicht mehr 6 Grad minus. Aber die 15-jährige Angela Satarzada sagt, sie würde auch 1 Monat anstehen. Zu Anfang, als ich Fan war, habe ich ein Video gesehn, in dem ein Mädchen sagte, sie hat 27 Stunden angestanden. ich konnte mir das nicht vrostellen. Aber jetzt stehe ich selbst hier. Sowhl Angela als auch ihre Freundin Arina Maximova hören die Musik seit Jahren und haben auch schon eine Pilgerfahrt zu Madame Tussauds gemacht zur Wachsfigur von Bill Kaulitz.
Solch ein Engagement ist nicht unüblich unter der Anhängerschaft von Tokio Hotel. Seit ihrem Auftauchen in 2005 haben sie MIllionen Platten verkauft aber ihr Fandom ist ein Phänomen. In fast jedem europäischen Land arbeiten street teanms für die Band. Zuständig für die schwedische Sektion, die 5.000 Mitglieder hat, ist Madeleine Engberg. Sie arbeitet dafür, dass dei band Medienpräsenz hat. "ich ahbe oft veruscht, auf dei Medien zuzugehen und zu erreichen, dass sie etwas über Tokio Hotek bringen, damit die Fans etwas erfahren über die Band"
Die Loyalität der Fans hat Kritiker oft dazu gebracht zu behaupten, dass die Band ihre Fans instrumentalisiert. Die Wahrheit ist aber komplexer, sagen die Filmemacherinnen Ina Homlqvist und Emelie Wallgren, die eine Dokumentation gedreht haben. Sie hat mit den Fans zusammengearbeitet.
"Es gibt das Vorurteil, dass die Fans keinen eigenen Willen oder Geschmack haben. In Wirklichkeit haben diese Mädchen einen starken eigenen Willen und sind sehr ehrgeizig. Ehrlich gesagt müssen sie stärker dazu sein, Tokio Hotel zu hören, als es bleiben zu lassen!, sagt Emelie Wallgren.
Hillevi Ganetz, Dozent an der Stockholmer Uni, der viel über Starkulte veröffentlich hat, stimmt dem letzten Satz zu. "Eine Band, die ein meist weibliches Publikum hat, hat einen niedrigeren Status. Die Fans werden als hysterische Kreischer abgestempelt. Während zum Beispiel grölende Fußballfans im Stadion coll sind."
Und dann gibt es auch noch diese Gemeinschaftlichkeit unter den Fans. Wenn sie sich in der nahen Hamburgerbude aufwärmen, können sie sich über ihre Erfahrungen austauschen.
"Es ist wie eine kleine Familie hier. Alle sind wegen der gleichen Sache hier. Und keiner redet schlecht über Tokio Hotel", sagt Arina Maximova.
"Es ist so schön, eine Band zu haben, die man liebt. Ich weiß nicht, wie das Lbeen ohne Tokio Hotel aussähe", sagt Angela.